Om allt står rätt till så sitter jag när detta inlägg publiceras på ett plan som tar mig över Atlanten till "The Big Apple". När jag skriver detta är kl ca 00.00 men det går inte att sova.. Just nu vet jag inte riktigt vad jag känner. Är både glad och ledsen men inte på något sätt nervös. Det är nu jag börjar inse vad det är som jag kommer att sakna, vilka personer som kommer vara mest saknade och hur det kommer kännas att lämna allt i 10 månader. Trodde aldrig att denna känslan skulle uppstå men det gjorde den till slut. Det är ingen dålig känsla men det går bara inte att finna de rätta orden för att beskriva den.
Nästa inlägg som skrivs kommer bli i NY om hur resan gått och hur allt känns!